Gröna drömmar

I vår nya trädgård, i vårt nya hus finns det till min stora glädje stockrosor. Jag har alltid önskat mig ett hus med stockrosor. Vad jag inte förstår är varför jag aldrig installerat några... Det borde ju inte vara så svårt. Jag har planterat Gladioler, Digitalis- som har liknande karaktärsdrag (baserat på egenhändigt dragna slutsatser). Det har gått ganska bra, tror jag. Jag vet ingenting om blommor och växter. Jag håller det helst enkelt- lavendel, salvia och rosor med ytterst stark överlevnadsinstinkt.

Jag gillar också tanken på att ha ett trädgårdsland. Jag sådde morötter i våras. Det är så härligt att dra upp dem ur jorden nu. Riktiga morötter- tänk att jag alstrat liv! Jag misslyckades dock med i princip allt annat i trädgårdslandet. Salladen åts upp av sniglar, purjolöken är spinkig som spagetti och tomaterna blev mjöliga. Det handlar nog lite om hur hängiven man är. Jag är lagd åt det lite mer explosiva hållet och tappar intresset om jag inte ser resultat tillräckligt fort. Jag får nog jobba lite med mig själv på den fronten, för jag tänker inte ge upp. Det blir ett nytt försök nästa vår.

Stockrosorna som vi fick på köpet står utanför Skräpbyråns soon-to-be verkstad. 

Vårt enda bord...

Klär om stolar till ett apotek. Tänker att det skall bli otroligt skönt att få en egen ateljé. Det här är nämligen hemmets enda bord. Det byter skepnad flera gånger om dagen; skrivbord, sybord, matbord, arbetsbord, läxbord. Det värsta jag vet är att behöva städa undan mina projekt innan de är avslutade. Då blir startsträckan betydligt längre när det är dags att fortsätta. Jag måste leta fram allting och dessutom komma ihåg var jag slutade och var jag skall börja. Men det får helt enkelt duga några veckor till...

Loppis i Degeberga

I går åkte vi till Degeberga. Först och främst för att vi inte kan hålla oss därifrån och är ivriga att flytta dit, men även för att gå på loppis och fika. Till vår stora glädje visade sig loppisen vara av den riktiga sorten. Den sort med väldigt mycket prylar och möbler till riktiga loppispriser. Jag som är loppisveteran är dock inte lika förtjust i hav av människor, särskilt inte i 30 graders värme, så för mig blev det inte mycket fynd. Men jag lyckades hitta en stor påse med mässingshandtag för fyrtio kronor. Alltid något. Efter loppisbesöket gick vi till caféet och fikade. Vi trivs redan i Degeberga.

Tysk margarinlåda

Den här lådan har vi haft på väggen i musikrummet. Den har fungerat utmärkt att förvara banjo- och gitarrsträngar, capo och annat smått som hör till instrumenten. Den har alltid varit vit och är egentligen inte särskilt fin. Jag hittade den i vår lada i Höllviken och då var den full av skrot. Idag fick jag plötsligt för mig att ta reda på vad som finns under färgen. Det var ganska smetigt att få bort all färg, så jag slarvade lite. Men jag gillar vart det är på väg. Jag har slut på slippapper men den kommer att få sig en ordentlig omgång av den varan sen. Men jag tror inte att jag kommer mycket längre idag.

Idag är det minst 28 grader varmt i skuggan. Jag skall bereda mig en stor svalkande drink och gömma mig under björken en stund.

Under färgen fanns det en tysk margarinlåda. Trevligt.

Att ta farväl av ett gammalt bord...

Att folk har ont om pengar i slutet av månaden märks på försäljningen. Att de får påfyllning runt den 25:e märks också, men då i positiv riktning.

Jag slängde därför ut två bord till försäljning på blocket och sänkte priset en aning så att det hamnade under den berömda psykologiska gränsen, till 950 kr.

Man kanske kan tycka att jag är knäpp, men jag blir väldigt ofta kär i möblerna som jag gör i ordning och har svårt att skiljas från dem. Det gör extra ont i hjärtat idag. Någonting inom mig hade hoppats att jag kunde få behålla det ena i alla fall...

Svårt att skiljas från...

Mystiskt fynd på gräsmattan

Det är inte varje dag man hittar en kräfta på gräsmattan. Den måste ha flugit hit, med hjälp av en häger...

Naturtomt och tomtar

Nidstolpe i min vilda del av trädgården

Vi har en del av trädgården som får sköta sig själv. Det är inte en liten del, den utgör ungefär hälften av vår tomt. Det råder skog där med stora gamla ekar och hasselbuskar, rönn, björk och bok. Katterna älskar att leka och jaga där. På våren täcks marken först av vitsippor, lite senare av liljekonvalj, vilket satte stopp för mina förhoppningar om att installera några får och ett par getter. När vi flyttade hit för två år sedan var min ambition nämligen att utöka familjen artledes. Men det har inte blivit av, sånär som på en nykomling i kattbeståndet. 

Att äga en bit naturtomt har både för- och nackdelar. Plötsligt växer det igen och då måste man röja undan alla nya hasselskott för att hålla marken någotsånär gästvänlig. Det är då man åter tänker tanken på får och getter. Det fina är dock att man kan skapa små magiska installationer.  Jag har hängt upp ben som radband i snören i träden- och byggt en nidstolpe av ett kokranium. En nidstolpe hindrar de goda vättarna att följa våra fiender. De stannar med andra ord hemma och skyddar oss i stället, varpå våra fiender får klara sig bäst de vill. 

Om man bor i naturen måste man odla på relationen till de lite mer diffusa invånarna. Tomtarna, trollen, huldran och vättarna. Ju bättre man lär känna dem, desto lugnare kommer tillvaron att bli. För de kan ställa till med massor av oreda om man retar upp dem. Det är precis som med grannar- de måste tämjas. Det är inte konstigare än så.    

Nya kökslådor...

Köpte den här fyrkantiga lilla lådboxen på loppis. Jag köpte faktiskt tre sycken om sanningen skall fram. De andra två har jag i verkstan. Den jag behöll hemma fick lite ny färg och nya beslag och passade perfekt ovanför kökslådorna vid sidan om draperiet från Spira. Ordning och reda!

Stuga eller hus

Detalj från mitt kök i 60-talsstugan. 

Huset, eller rättare sagt stugan vi bor i är byggd på 1960-talet. Det trevliga är att man på den tiden byggde sommarstugor av omoderna material. Man tog exempelvis tillvara på gamla utbytta fönster från huset på sin fasta adress och använde dem när man byggde sitt sommarhus. Man murade en skorsten och eldade med ved för att man kanske inte hade el indraget. Det skulle ju vara billigt och enkelt i sommarstugan på landet. Därför gillar jag sommarstugor. De är alltid helt unika, byggda förhand, med enkla material och stor fantasi. Att bo permanent i en gammal sommarstuga är väldigt mysigt, lite bohemiskt. Nackdelen är att de oftast är små. Fast det kan också vara en fördel om man inte har behov av större. Att måla om huset går snabbt, att byta tak likaså. Det går aldrig åt några större mängder material och man kan variera invändigt oftare eftersom det aldrig blir särskilt dyrt. Vår stuga har fyra rum och kök, fördelat på 53 kvm! Ett vardagsrum, två sovrum och en walk in closet. Det går att leva på liten yta, men vi kanske har haft det lite för trångt. Vi är två vuxna och en tonåring, en rottweiler och tre katter. Dessutom har jag varit tvungen att hyra en verkstad inne i Höör för att få plats att jobba och sälja möbler. 

Ibland kommer våra vuxna barn och hälsar på. De bor långt ifrån oss och långt från varandra. Då vill man ju kunna stuva in dem någonstans utan att de ligger och skräpar på golvet eller under bordet. Så brukar det nämligen vara när de kommer hem. Det blir så trångt och rörigt att man inte riktigt står ut mer än någon dag i taget. När man får besök från Norrland eller England känns det lite snålt. Så vi längtar efter ett hus dit alla kan känna sig välkomna att stanna och får plats. 

Nu är det är köpet av det nya huset nästan klart. Måtte det sista nu gå i lås. 

Gammalt fönster...  

Ny boplats

Våra nya grannar

Jag tror bestämt att vi har köpt oss ett gammalt hus 5 km söder om Degeberga! Jag har i skrivande stund inte en enda bild på huset men jag är så lycklig över att allt plötsligt föll på plats. Ett stort plus är grannarna, jag gillar dem redan!

Förutom själva huset finns det en lagom stor verkstad till Skräpbyrån. Det här känns riktigt bra.  

Det här med att köpa hus...

Vi letar hus i hela Skåne. I skogarna i norr, på slätten i väst, backarna i öst, bland åkrar, vid stora och små vägar, vid sjöar, helt ensligt, mitt i byar, vid ängar och fabriker. Vi vet ju vad vill ha- men inte alltid vad vi kan få. Konkurrensen om husen är hård. Vi har deltagit i budgivningar som vi har förlorat och vi har valt bort hus som vi inte kan föreställa oss ett liv i. Vi bestämde oss för att vara helt open minded. Men innerst inne så har man ändå en slags bild. Det handlar ju inte bara om själva huset, utan även om avstånd, kollektivtrafik, geografi, biotop, växtzon, kultur, och huruvida man kan bedriva verksamhet med gamla möbler... I alla fall för vår del.  

Brännskador

Grönt är skönt

Det finns nästan inga hopplösa fall

Att inte veta var vi skall ta vägen, eller var Skräpbyrån skall ha sin nya verkstad känns lite overkligt. Som tur är finner jag det oerhört meditativt att göra iordning möbler till försäljning. Idag blev jag klar med detta gustavianska bord. Jag kände starkt för grönt som är min må-bra-färg. Det borde kanske vara traditionellt vitt, men jag är helt enkelt inte på det humöret idag.  Bordsskivan var så brännskadad av förra ägaren som använt det som svetsbord att jag helt enkelt vände upp och ner på de delar som gick att återanvända. Bordet förlorade sina klaffar, men å andra sidan är det att föredra framför soptippen.

Vi trivs inte här

Skräpbyråns skylt

Det har regnat i flera dagar och det börjar bli dags att jobba inomhus igen. Jag funderar på att ha öppet någon dag nästa vecka. Just nu har jag svår att tänka framåt och försöker fokusera på nuet så mycket det går. Vi letar efter nytt boende- där jag kan jobba och ha ateljé och verkstad hemma, så som vi hade det i Höllviken. Det var tidvis stressigt, men det var också underbart. Nu är det långt i från säkert att vi stannar i mellanskåne (växtzon 3). Vi är ju uppväxta i Skånes södra delar och vi har inte riktigt acklimatiserat oss. Jag vill inte verka gnällig, men vi trivs inte riktigt här. Det går inte att förklara varför. Jag älskar ju skogen och träden, men vi känner oss inte hemma. Kanske beror det på att det är en pytteaning kallare, mörkare, att naturen inte ser likadan ut, att dofterna inte stämmer, att jag saknar rapsfälten på våren? Så vi försöker hitta något söderut, eller sydösterut. Österlen vore fint. Vi saknar de öppna fälten, den oändliga himlen...

Presumtiva grannar?

  

Red rocking chair

"Ain't got no use For your red rocking chair I ain't got no sugar baby now I ain't got no honey baby now..." (klicka på texten och lyssna)

Fick denna fina amerikanska gungstol av en trevlig herre från Eslöv. Han hade inte längre plats för den och han tyckte att det var synd att slänga den. Jag tänker ge den nytt tyg på framsidan, men behålla originalfärgen, även då den råkar vara svart och inte alls röd som i låttexten. Sedan skall den förhoppningsvis hamna på någons veranda.

Inspirerad av järnåldern

Jag älskar järnåldern och särskilt vikingatiden. Jag gillar formspråket, hantverken och naturligtvis all mystik. Man vill ofta bli en del av det man fascineras av. När man hör bra musik vill man blanda sig med den genom att dansa, stampa takten eller sjunga med. Man vävs samman med musiken. Det gäller även i andra sammanhang. Redan som barn var jag fascinerad av historia och människorna som levt före oss. Jag ville komma dem nära, förstå dem, hitta spår efter dem. Jag blev arkeolog för att förstå hur jag skulle kunna närma mig de som inte längre finns.

När jag har tid över ristar jag järnåldersinspirerade drakslingor på drivved och målar med kalkfärg. Vi är så vana vid att se runor i rött, vilket antagligen är vetenskapligt korrekt. Men vi vet ju inte hur alla runor som ristades i trä såg ut. Jag föreställer mig att man satte färg på saker och ting- utifrån tycke och smak, precis som vi gör idag. 

Brädorna går givetvis att köpa och jag ristar även runor på beställning- till födelsedagar, dop, bröllop...    

Vackra och mystiska var man än placerar dem- utomhus eller inomhus.

Drakslinga på drivved. Ristad och sedan målad med kalkfärg.

   

Skräpbyrån i lokaltidningen

Förtjusande litet bord som jag kommer att ha svårt att skiljas ifrån.

För inte så längesedan skaffade jag en lokal i Höör till Skräpbyrån. Jag fick en liten artikel i lokaltidningen vilket inte var fy skam. Jag ser inte riktigt klok ut på bilden, men reportern hade bråttom. Jag hade tänkt mig en bild på mig "in action" i själva verkstan. Men jag fick ta en selfie hemma i köket i all hast.

Läs artikeln här: 

De räddar möbler från att förvandlas till skräp

I sommar har jag mest jobbat hemma på altanen och förenat nytta med nöje. Maken har haft semester och jag har haft trevlig sällskap undertiden som jag målat och skrapat bort färg. 

Min leksaksbil